thana

Vi var på väg hem. Innan alla skingrades bestämde vi för att vara hos mig. Jag sa att en av dem fick ta med sig en bärbar dator för att vi hade bara tre datorer hemma. Vi diskuterade en liten stund men tillslut bestämde vi att Martin skulle ta med sig en data. Vi cyklade hem till Martin först och hämtade den och sen hem till mig. Så fort vi kom innanför dörren sprang alla mot telefonen för att ringa var vi är. Men konstigt nog svarade ingen förälder. På varken hemtelefonen och mobiltelefonen. Vi trodde alla hade stängt av mobiltelefonen eller var alla på en fest för ingen svarade hemma. Men vi tyckte att det var lite skumt så vi slog på teven och vi han precis till Raporterna. Där stog en kvinna som bablade och bakom henne såg man bara lik. Men någonstans såg vi våra föräldrar! Vi bara glodde rätt in i dum-burken och så fick vi tårar allihop. Tårar som bara rann hela tiden. Vi trodde inte våra ögon. Mamma och Pappa döda för evigt. De kommer aldrig att återvända. Och då märkte vi allihop att varje lik hade ett stort bet. Jag blev arg. Rykande förbannad. Jag höll på att explodera och plötsligt hörde vi bara ett krkr. Jag blev så arg så den fjärrkontrollen som jag höll i var helt intryckt.
-O shit! Är du värkligen så stark?frågade Valdemar.
-Hur fan kan du trycka in en tjock och hård fjärrkontroll?frågade Sture.
-Jag vet inte, svarade jag.
-Om du är värkligen så stark så kan du och Sture, som är vår starkaste medlem i nördgänget, ha armbrytning.
-Visst, höll jag med honom.
-Det är ok för mig, sa Sture.
Vi gick till ett runt bord och räknade ner. Alla sa i kör:1,2,3 och boms. Där låg min arm över Stures hand.
-Jag tror jag van, sa jag stolt.
-Du är ju skitstark,du, sa Sture.
-O shit! Dig ska man inte reta med längre, skrattade Martin.
-Hörrni killar, jag är lite trött nu för klockan är 24.34. Ska vi inte sova nu?
-Visst, sa allihop.
-Thomas,sa Valdemar.
-Ja, sa jag.
-Ööööh, kan....vi....övernatta hos dig?sa han snabbt.
-Aaa, kan vi inte det?instämde Martin.
- Jag skulle nog också vilja det, la Sture till.
-Ok, men jag ska sova i mammas sovrum låst 1,2,3, superlåst, Kackellåst, oändligtlåst 1,2,3. En får sova i soffan och resten oppe okej?
-Ok, sa alla samtidigt.

Vi fattade ingenting. Det var över tio stycken mega skepp.Där ifrån alla skeppen kom småskepp som transporterade ner pansarvagnar och kanoner och jättemånga beväpnade rymdvarelser. Vi trodde det var aliens men vi var inte helt säkra. Nu kom någon sorts galaktisk amiral eller nåt. Vi blev helt förvånade när vi hörde han prata svenska! -Vad gör ni här? frågade han. -Vi, utbrast jag. Vad gör ni här igentligen!?!? Ni har inget att göra här era jävla maskerade miffo!! -Inte ett ord till, röt han. Vi kom faktist hit med vår allians för att utrota PHD-368. Vi höll på med ett experiment som vi kallar PHD-368. Vi lyckades skapa men vi hade missat en mycket viktig del. -Vad då, frågade Valdemar. -Hjärnan, sa han plötsligt. Utan den riktiga inställningen i hjärnan står den inte på vår sida. Vi hade bestämt att utrota den innan den föder fler för det var en moder. Och vi misslyckades igen, sa han lågt. Den han att gräva sig ner i marken och det var då de blev ett stort hot. Den var nära att ta över vår planet, skrek han. Utan vår allians skulle vi inte klara det. Vi tog ut dom sista, trodde vi men sen såg vi den där kometen som kallas ´´Big Bang``. De hade då tagit sig till er planet genom kometen och vi tränade och slet för att rädda er och utplåna PHD-386. Men det är bara en tidsfråga innan de kommer med en armada, sa han allvarligt.